Det är skönt för själen att lyssna på klassisk musik. Just nu lyssnar jag på Beehovens 5:e symfoni med KBS. Jag lyssnar och tittar. Undrar om det är japaner eller kineser? Undrar också hur kan man se skillnad? Sedan visar det sig vara sydkoreaner. Antagligen är dessa länders invånare lika lika varandra som vi svenskar, danskar och norrmän är. Eller? Jag tycker det är intressant med folkslag och olika kulturer. Jag vill se på dessa fenomen så som de framträder – så som de visar sig och uttrycks. Helt utan åsikter men ofta åtföljt med undringar – bara för att jag är så nyfiken. Jag gillar människor. Jag finner våra olikheter högst intressanta.

En annan undring som dyker upp är – varför ser vi inte araber så ofta i utövande av klassisk musik? Den klassiska musiken kommer ju ur den västerländska kulturen och har anammats av asiatiska länder. Varför är araber ointresserade?

Israeler i mellanöstern däremot och en av mina favoritdirigenter är från Israel tror jag – Zubin Mehta.
– Nej! han är indier visade det sig. Jag glömmer aldrig när han dirigerade Bolero i Los Angeles. Jag höll på att städa i Pärup på 70-talet och blev alldeles betagen.

Varför ser vi inte araber i symfoniorkestrar, undrar jag?

Besitter vi olika egenskaper som gör att vi har olika förmåga att uppfatta, uppleva och utöva denna musik beroende på kulturtillhörighet?

Första gången jag fick sådana här tankar var på 80-talet i Dubai. Det var då vanligt med filippinska orkestrar som spelade västerländsk popmusik på restaurangerna. Jag var imponerad över deras otroliga förmåga att kopiera både i sång och musik.

***
Jag gillar att tänka och fundera … frågorna är många många gånger fler än svaren …