feelings

Till Wilma som jag träffade idag

Jag var ute på en snabbrunda och hade avverkat en mil. Vädret var underbart och stegen var lätta. Jag gick förbi men såg ett ensamt barn på en soffa i utkanten av skolan där jag just gick min snabba gång. Var tvungen att avbryta, vända om.

Jag frågade: Är du ledsen?

Ögonen blev genast tårfyllda. Ett tydligt svar på min fråga. Jag satte mig ner på bänken bredvid.

Vi pratade. Jag fick berättelsen. Hon var så fin och så oerhört ärlig med sina känslor. Hennes upplevelse var att läraren inte brydde sig alls om hennes känslor. Hon blev inte lyssnad på. Hennes behov nonchalerades. Hon var så ledsen.

Jag lyssnade. Jag led med henne. Jag konstaterade att hennes lärare var oförlåtligt opedagogisk och oacceptabelt fantasilös. Hon hade all rätt på sin sida och jag deklarerade tydligt att jag stod på hennes sida. Hon hade rätt att vara ledsen och besviken.

Wilma kände sig ensam – utesluten från gemenskapen. Hon hade ringt sin mamma och pappa för att be dem hämta henne tidigare. Hon hade ingen. Den kompis hon haft hade flyttat.

Ett barn i skolan ska ALDRIG behöva känna sig ensam och övergiven – inte bli lyssnad på!

Jag blir så arg på dessa pedagoger!!!!

Bakgrunden var leken. En ljudlig skrikande lek – en så skrikande lek ville inte Wilma leka.

Läraren sade till Wilma: Gå då och sätta dig på soffan!

= passa det inte dig får du skylla dig själv!

Så fruktansvärt oprofessionellt och fantasilöst! Tänk att det finns sådana pedagoger i våra skolor!

Jag sade precis vad jag tyckte om läraren och jag sade till Wilma att hon hade rätt. Hon hade rätt att få förståelse! Hon hade rätt att bli lyssnad på. Hon skulle inte behöva uppleva denna förtvivlan och ledsenhet. Denna uteslutning från gemenskapen.

En signal och Wilma konstaterade att rasten var slut. Hon reste sig. Vi tog farväl av varandra i handskakning där jag försäkrade att jag var på hennes sida och kommer att tänka på henne och jag håller tummarna.

En fin liten flicka i åk tre med ledset hjärta och tårfyllda ögon i en skola med oprofessionell lärare. Den skolan passerar jag ofta.

Kanske kommer jag att kontakta skolans rektor – inget barn ska behöva uppleva denna nonchalans av känslor och utsatthet! – hos ett barn!

Rough spots

Det är lättare på engelska – att skriva haiku. Jag försöker översätta till svenska men det är svårt att få till det så jag blir nöjd.

isande skugga
tårar suddar ut svärtan
penseln är öm

icy shadow
tears remove rough life
brush is tender

Joggingrunda på 5,44 km. Jag klarade det! Dock i lugn takt. Nu ska takten jobbas på att bli skön och inte så jädrans kämpig som den var 😅 Men! Jag klarade det!

Dagen började i dur och slutade i moll. Så kan det vara i livet.


Lite trött

Men inte för trött för att njuta av det vackra vädret. Tur jag ligger före i fotoutmaningen för annars hade jag hamnat efter nu. Vet faktiskt inte vad det är som gör mig trött men det går väl över …

Idag såg jag en ny trollslända i Botaniska trädgården. Den hade en kortare och bredare kropp och var gråblå. Jag kunde inte komma tillräckligt nära för att få en riktigt bra bild men de jag fick får duga tills vidare.

Igår började jag titta på en isländsk kriminalfilm. Vilket mäktigt landskap med naturen ibland brutalt nära. Någon gång kommer jag kanske dit och då ska det badas i källorna minsann.

Vattenläckan fixades okristligt tidigt (för mig) i morse. I morgon ska det sovas ut. Gu’ så skönt!

Ingen handel på börsen idag men väl planering för att gå in när priserna är rätt där jag siktar in mig. Jättekul detta nya intresse jag skaffat på *gamladar’. Jag lär mer och nytt hela tiden. Älskar att lära nytt ❤ Verkligen ❤ 

Photo Dragonfly @ Birgitta Rudenius


Idag – dagen efter – fick jag besök i trädgården av denna trollsländan. Så fin – verkar vara samma typ som ovan men andra färger.

Photo Dragonfly @ Birgitta Rudenius

Bilden kan klickas upp …

Trista Coronavirus

Nu har jag kommit till en punkt när det börjar bli trist! Det är Coronavirusets fel!

Jag saknar så evinnerligt att komma ut i världen. Både nära och långt! 
Jag saknar så evinnerligt alla kulturevenemang jag brukar gå på!
Jag saknar så evinnerligt att åka och hälsa på!
Jag saknar så evinnerligt all input!
Jag saknar så evinnerligt!

Inte för att jag har svårt att sysselsätta mig!
Det är jag väldigt bra på.
Gillar att lära nytt och gillar att testa nytt.
Jag har både nya och gamla vanliga intressen.
Alla intressen tar tid och jag har ofta flow.
Tiden går fort.
Jag har inte tråkigt!

Men det är så evinnerligt trist med detta Coronavirusets begränsningar i livet.
Livet är ju nu och här.
Jag hatar begränsningar!
Jag hatar att bli styrd!
Fy fan vad jag hatar detta coronavirus!

Kan vi få slippa detta destruktiva virus nu … och Trump!
Så fort som möjligt!

Crazy Art by © Birgitta Rudenius


 

Besvikelse

Ibland blir man besviken.

Det kan vara tufft.
Idag var det inte särskilt tufft.
Mest bara sorgligt trist.

Med förväntningar uppe och som plötsligt djupdök.
Ungefär som en aktie man köpte ena veckan och som dök nästa.
Besvikelse men inte överlevnadsnivå utan mer puff – det var det.

Sitta i digital grupp – med människor jag inte känner – mycket yngre än jag …
och prata om vad jag – och var och en – menar är lycka!

Antagligen för att man ska inse att pengar är inte lycka.
Precis som om man inte vet det!
Det lär man sig av livet om man är mottaglig för sunt förnuft.

Gymnasienivå i grupparbete
eller kanske högstadienivå.
Nej det kändes bara så fånigt.

Jag lämnade mötet.
Med min besvikelse.
Nu har jag skrivit av mig den.

Tack bästa ”a kind of diary”!

Du som är så bra på att hantera just besvikelser …

Writing my Thinking.