Människor

I Samtalskretsen

Denna bilden kom till genom handens medvetenhet och målsättning. Jag bara hängde med, undrade vad det skulle bli … sedan såg jag.

I ”Samtalskretsen” förs många olika typer av samtal.

Att föra samtal är oerhört viktigt! Att dela med sig av information och perspektiv. Under former av respekt och nyfikenhet – öppenhet och lyhördhet. Jag själv älskar samtal särskilt när de är reflekterande och utvecklande. Jag hatar kväsande enkelvinklade samtal. Alldeles för ofta är det offentliga samtalet som det senare. Som tur är finns Youtube med några seriösa upplysande kanaler där specialister bjuds in. Åh vad jag önskar att vårt smalspåriga perspektivtrånga Public Service utvecklas inom detta. Undrar om jag får uppleva det någon gång?

En som är förebild att skapa samtalande är Marco Strömberg (denna senaste är jätteintressant), även Studentafton (i Lund en favorit är samtalet med Lars Vilks, ….och nu har SAAB security talks också börjat … alla öppeninriktade, reflekterande, faktabaserade samtal är så VÄLKOMNA!

Om ngn tar på sig rollen att ”tala om hur det är – hur det fungerar” blir det inget samtal! Bättre då att alltid ha med sig frågan: Tänk om det är tvärtom! i skallen.

Tänk om … är en bra reflekterandevänlig approach … komma med frågetecken i stället för utropstecken.

Samtalet: ????? kontra !!!!! = utveckling

***

Alla borde se denna!!!

En dokumentär om oss människor, mat och hälsa …

Så intressant!!!

ALLA borde se denna:

The magic pill.

Missa inte:

Ca 1tim 5 min (1:05) in i filmen alltså i slutet

Så intressant och VIKTIGT!

och denna:

Är frukt bra eller dåligt för människokroppen?

Hur i hela friden få balans och sund uppfödning?

Hur kan vi äta oss friska och samtidigt ha en sund planet?

Det behövs mycket förnuft och mindre osund industri!

Hur kan sund matindustri & djuruppfödning se ut?

Veganism – som en religion …

Vilka finns bakom – the bad guys

Dr Gary Fettke – lyssna på hans historia – hur samhället motarbetat fakta – det handlar om hälsa och inte religion!

När ekonomiskt intresse är viktigare än människors hälsa!

När rika länder bättre (men inte tillräckligt) lyckas stå emot den förödande maten och energidrycker/CocaCola drabbas de fattigare länderna av den ohälsosamma industrin:

Världens folk och den växande fetman

Mer om forskning och desinformation. En ofantlig skada för mänskligheten … ju mer man sätter sig in i detta …

Nina Teicholtz

Om NÖTTER, mer om NÖTTER, ännu mer om NÖTTER,

Om MAGNESIUM,

Om FERMENTERADE GRÖNSAKER,

Det kommer kanske=troligen mera ….

Till Wilma som jag träffade idag

Jag var ute på en snabbrunda och hade avverkat en mil. Vädret var underbart och stegen var lätta. Jag gick förbi men såg ett ensamt barn på en soffa i utkanten av skolan där jag just gick min snabba gång. Var tvungen att avbryta, vända om.

Jag frågade: Är du ledsen?

Ögonen blev genast tårfyllda. Ett tydligt svar på min fråga. Jag satte mig ner på bänken bredvid.

Vi pratade. Jag fick berättelsen. Hon var så fin och så oerhört ärlig med sina känslor. Hennes upplevelse var att läraren inte brydde sig alls om hennes känslor. Hon blev inte lyssnad på. Hennes behov nonchalerades. Hon var så ledsen.

Jag lyssnade. Jag led med henne. Jag konstaterade att hennes lärare var oförlåtligt opedagogisk och oacceptabelt fantasilös. Hon hade all rätt på sin sida och jag deklarerade tydligt att jag stod på hennes sida. Hon hade rätt att vara ledsen och besviken.

Wilma kände sig ensam – utesluten från gemenskapen. Hon hade ringt sin mamma och pappa för att be dem hämta henne tidigare. Hon hade ingen. Den kompis hon haft hade flyttat.

Ett barn i skolan ska ALDRIG behöva känna sig ensam och övergiven – inte bli lyssnad på!

Jag blir så arg på dessa pedagoger!!!!

Bakgrunden var leken. En ljudlig skrikande lek – en så skrikande lek ville inte Wilma leka.

Läraren sade till Wilma: Gå då och sätta dig på soffan!

= passa det inte dig får du skylla dig själv!

Så fruktansvärt oprofessionellt och fantasilöst! Tänk att det finns sådana pedagoger i våra skolor!

Jag sade precis vad jag tyckte om läraren och jag sade till Wilma att hon hade rätt. Hon hade rätt att få förståelse! Hon hade rätt att bli lyssnad på. Hon skulle inte behöva uppleva denna förtvivlan och ledsenhet. Denna uteslutning från gemenskapen.

En signal och Wilma konstaterade att rasten var slut. Hon reste sig. Vi tog farväl av varandra i handskakning där jag försäkrade att jag var på hennes sida och kommer att tänka på henne och jag håller tummarna.

En fin liten flicka i åk tre med ledset hjärta och tårfyllda ögon i en skola med oprofessionell lärare. Den skolan passerar jag ofta.

Kanske kommer jag att kontakta skolans rektor – inget barn ska behöva uppleva denna nonchalans av känslor och utsatthet! – hos ett barn!

I huvudet på en joggare

Många motionerar med hörlurar. Jag har tänkt att jag får nog börja träna mig att ha airpods men där är jag inte än. Mina egna tankar är oftast både roliga och underhållande. De bara poppar upp.

Som idag när jag joggade på St Hans backar …

Jag tänkte att det är verkligen fint att man utvecklar området fortlöpande. Sköter och underhåller vägarna, bygger upp motionsredskap och nu senast har man anlagt tennisbanor, basketkorgar och paddelbanor utomhus. Medan jag sprang förbi de senare i dagens värme och uppför … svettades … bra med uppsugande pannband … ingen påfyllnadsvätska … började mina underhållande tokiga tankar …

Tänk om man hade anlagt sådana där vattenpumpar man kan dricka ur … som fanns förr här och där … man trycker på en knapp och en stråle reser sig och så kan man dricka den. Sedan tänkte jag att då skulle säkert några busiga ungdomar kissa i den för att jävlas.

Då tänkte jag att det skulle vara kameror som visade hur många som druckit där utan att veta.

Alltså skulle man tack vare kamerorna veta vilka som kissat och hur många som druckit. Nu skulle straffet bestämmas.

Jag tänkte vidare lite i ’öga för öga – tand för tand’ (säger man så?)

Nu skulle alltså kissarna dricka kiss lika många gånger som antalet personer som druckit efter att de kissat.

Men om de vägrade då!?

Då skulle de tvingas dricka dubbelt så mycket.

Skulle man slippa den typen av busstreck med dessa påföljder/konsekvenser?

Det hade mina tankar inget svar på.

Skulle konsekvenser och påfölder kunna hindra många av de brott som idag sker och förfärar oss?

Det senaste som säkert inte är det senaste längre .. den 10-åriga flickan som nu ligger medvetslös efter grov misshandel och våldtäkt … man klarar nästan inte att ta in det … hjärtat blöder 🩸 brister …

Vilka påföljder bör gärningsmannen få?

Idag – i den tid vi lever nu – offras medborgare samtidigt som man har ett förmildrande sätt att se på förövare.

Det är fel och borde ändras!

Brott och alla våldshandlingar mot människor ska följas av konsekvenser! Man ska inte kunna komma undan! Det ska kännas att man våldfört sig på en annan människa.

Nu lade jag till lite … tankar efter det tänkta …

Undrar vad jag kommer att tänka i morgon på joggingrundan ….?

Kvällspromenaden bjöd på ngt helt annan … romantik och förälskade par i solnedgången … kärlek ❤️

Klassisk musik

Det är skönt för själen att lyssna på klassisk musik. Just nu lyssnar jag på Beehovens 5:e symfoni med KBS. Jag lyssnar och tittar. Undrar om det är japaner eller kineser? Undrar också hur kan man se skillnad? Sedan visar det sig vara sydkoreaner. Antagligen är dessa länders invånare lika lika varandra som vi svenskar, danskar och norrmän är. Eller? Jag tycker det är intressant med folkslag och olika kulturer. Jag vill se på dessa fenomen så som de framträder – så som de visar sig och uttrycks. Helt utan åsikter men ofta åtföljt med undringar – bara för att jag är så nyfiken. Jag gillar människor. Jag finner våra olikheter högst intressanta.

En annan undring som dyker upp är – varför ser vi inte araber så ofta i utövande av klassisk musik? Den klassiska musiken kommer ju ur den västerländska kulturen och har anammats av asiatiska länder. Varför är araber ointresserade?

Israeler i mellanöstern däremot och en av mina favoritdirigenter är från Israel tror jag – Zubin Mehta.
– Nej! han är indier visade det sig. Jag glömmer aldrig när han dirigerade Bolero i Los Angeles. Jag höll på att städa i Pärup på 70-talet och blev alldeles betagen.

Varför ser vi inte araber i symfoniorkestrar, undrar jag?

Besitter vi olika egenskaper som gör att vi har olika förmåga att uppfatta, uppleva och utöva denna musik beroende på kulturtillhörighet?

Första gången jag fick sådana här tankar var på 80-talet i Dubai. Det var då vanligt med filippinska orkestrar som spelade västerländsk popmusik på restaurangerna. Jag var imponerad över deras otroliga förmåga att kopiera både i sång och musik.