Surrealistisk

Plötsligt blir en bild tydlig – jag måste få ner den på papper genast – annars kanske den försvinner. Jag vill ju fånga bilderna. Oftast är de roliga. Svårbegripliga. Ibland är de bara – just bilder. Jag tycker det är så roligt att fånga dessa tokiga bilder.

– Det är precis vad surrealism handlar om!

Man liksom styrs av något. Man försöker hålla egen påverkan borta. Man bara låter sig styras.

Jättekonstigt egentligen för i vardagslivet har jag alltid hatat när någon försökt styra mig. Det har jag aldrig accepterat.

Sedan tror jag ju på strängteorin. Budskap förmedlas i ett strängsystem. Då skulle jag isf idag få en nyhet tex
att en fallossymbol har välts någonstans i världen eller
att en känd person berättar om sin impotens i TV-soffan
…

När det gäller dessa bilder som dyker upp blir jag upprymd. Jag njuter hela vägen. Ibland blir jag nöjd med mitt resultat att återge. Jag kan då tycka att jag fick ned bilden på papper så som den framstod i … ja var? Var skapades bilden?
Ibland hinner bilden tonas ut, blekna innan jag fått ned den på pappret.

Precis när jag lagt mig igår kväll dök en bild upp – helknäppt – en fallos i fall – jag lyssnade på podden Axess men var tvungen att stänga av och gå upp för att teckna.

Jag älskar surrealism och jag älskar Salvador Dali ❤

Ren psykisk automatism, med vars hjälp man söker i tal, skrift och på annat sätt återge tankens verkliga funktion. Det innebär tankens diktamen under frånvaron av all förnuftskontroll och alla estetiska och moraliska avsikter. Wikipedia.

Här en del av bilden som jag gjorde … + lekt lite med den: