Så avslutades den då – senaste boken – Sekten på Dimön av Mariette Lindstein. Jag läste ut den i natt. Över 500 sidor. Tjock att bära omkring på mina promenader. Men värt det.
Jag använde en mening i boken till en Skrivpuff och då hade jag kommit hälften in i boken. Då skrev jag om boken:

En ”Vinnare av årets deckardebut”. Vilket år vet jag ej. Fick boken 2017.
Välskriven med behagligt flyt i texten. Gillar upplägget med parallell berättelse i kursiv stil. Intressant speglat hur man sakta dras in i sekten men det tar tid innan det blir spännande. Ännu efter halva boken inte särskilt spännande – dock intressant och njutbar läsning. Boken är med på mina promenader.

Boken är välskriven. Trots sin kuslighet en njutning att läsa. För mig kändes det precis som det var att läsa före jag gick i väggen. En lässtatus jag längtat så efter att återfå. Att kunna sitta med boken och vara inne i den. Inte vilja sluta. Och framförallt inte tappa koncentrationen eller somna.

Vågar jag tro att jag är återställd som läsnjutare av böcker?