Så är det alltid när jag ska lämna Budapest. Jag vill inte åka härifrån! Men det finns någon jag vill åka hem till.

Jag försöker alltid se till att den sista dagen inte har några ”borden” eller ”måsten”. Den dagen ska bara vara lugn och skön.  Avslutningsvis – för denna gång – insupa den underbara atmosfären som finns här.

Jag har fått skön massage i en timme, jag har äntligen hittat ”min” parfym! Ja äntligen efter att ha sökt mycket länge och testat många gamla favoriter och nya märken. Jag fastnade för en som är alldeles nyutkommen. Den gör sig finfint på min hud. Dock kunde jag inte köpa den nu. Ingen vätska på planet ju!!! Hoppas den finns på flygplatsen.

CK – Eternity now.

Jag satt på Annas café på Váci och kollade folk. Ett kraftigt rött=rätt ungerskt vin fick passa bra – det gjorde det naturligtvis också.
Sedan hem för att äta upp rester – inlagd morotsröra och tejföl – getosten sparar jag tills ikväll. Likaså persikorna.

En sista kvällsrunda ska det också bli. Måste ju kolla den privata gatufesten nedanför Bazilikan. Har ju bara gått 8100 steg hittills idag.

Väckarklockan kommer att ställas på flera tider så jag inte missar. Och jag kommer inte att sova särdeles mycket inatt. Väskan är halvpackad. Stora objektivet får jag nog lämna kvar misstänker jag. Får ta flera lager med kläder på mig. Blir svettigt här men säkert passande när jag är på hemmaplan.

Jag väljer ”Why worry?” till detta inlägg. Lagom moody för mig nu.
Mark Knoffler and Dire Straits.